Vävskedshandlaren Petter Nilsson i Fägerhult kunde väl aldrig i sina djärvaste drömmar tro att Markaryds Sparbank skulle utvecklas till vad den är idag. Stor fattigdom rådde på den tiden, i var och varannan stuga arbetade barn och vuxna med vävskedstillverkning.
Barnkullarna var stora, ofta fick familjerna leva under svåra omständigheter, pengar för inköp av det nödvändigaste saknades. Utan pengar att köpa det vassmaterial som behövdes för vävskedstillverkning var många familjer illa däran. Försäljningsorganisationen var inte heller utvecklad.
När familjen arbetat med tillverkningen och hade ett lager gällde det att sälja detta. Inga kommunikationer fanns, antingen fick man ta sig fram till häst eller till fots. Och vandringarna blev långa, ända till andra sidan Östersjön till den tidens Ryssland.
Under de långa vandringarna hade Petter Nilsson tid att fundera. Han var medveten om svårigheterna för många av de små i samhället, han visste att det ofta saknades det allra nödvändigaste i många hem, inte minst pengar för att sköta torpen och inhandla material till att göra vävskedar.
Så föddes tanken att en bank i Markaryd skulle kunna hjälpa många. I första hand genom att låna ut pengar till behövande. Likaså genom att låta dem som hade sparkapital sätta in dessa för framtida behov
Men för Petter visade det sig, som vanligt, att idén inte var nog. Fram till dess att han förverkligat sina planer krävdes många långa vandringar till bland annat Växjö för att tala med landshövdingen och få det stöd han behövde för att starta banken.
Så en dag på förvintern år 1875, den 1 december, öppnades så ett kontor i Åmot. Petter Nilsson blev den förste ordföranden och för en summa av tolv kronor om året åtog han sig även att vara bankens sekreterare.
Redan på kvällen innan öppningsdagen fick Petter besök av sin första kund. Det var pigan Anna Johannesdotter från Fägerhult som satte in 100 kronor. En nästan märkligt hög summa då hennes årslön låg runt 25 kronor. Hon blev bankens första privatkund, och fick bankbok nummer 2, men först år 1877, då man började använda bankböcker.
Om hur det gått med pigan, vet man lite. Hur det gått med banken vet man väl. Kombinationen med att låna ut pengar till Markarydsbor som behöver pengar, samt förvalta andra Markarydsbors pengar med ränta är mer vital än någonsin.