Antal spelare: 2-4 (många tycker att skitgubbe är som bäst på 3)
Antal kort: 52, ingen joker
Given: Varje spelare ska ha 3 kort. Resterande kort placeras med baksidan uppåt i en hög
Kortens värde: ess är högst, tvåor är lägst, alla färger lika mycket värda. Högt kort slår ett lägre oavsett färg. Man behöver ej följa färg i första omgången.
Det här går spelet ut på: Spelet har två omgångar. I den första gäller det att samla på sig kort till andra omgången, där det handlar om att bli av med alla sina kort så snabbt som möjligt.

Varje stick består av två kort. Det betyder att om det är fler än två spelare så spelar förhand ut (spelaren till vänster om given, det vill säga den som delat ut korten), nästa man sticker om han vill och kan och tar då hem spelet. Därefter är det sticktagarens tur att spela ut till nästa spelare o s v. Låt oss anta att förhand är du. Du spelar ut en spader-nia och din motspelare lägger en ruter-nia. Då är sticket oavgjort och du fortsätter att spela ut ett nytt kort ovanpå de tidigare. Vill du inte ha korten, lägger du kanske ett lågt kort och hoppas på att din motspelare inte ska gå under. Det finns inget tvång att ta spel. Det handlar om att försöka få så bra kort som möjligt i den första avdelningen för att spela med i den andra. Varje gång en spelare har tagit ett kort från handen, ska hen komplettera den med ett kort från talongen. Varje spelare ska hela tiden ha 3 kort på handen, så länge högen räcker. Men du har också en annan möjlighet. Om du vill chansa på att få ett bättre kort eller kanske slippa ta ett stick med något av dina kort, så har du rätt att i stället för något av dina egna tre kort spela ut det översta kortet i högen. l så fall tar du det och lägger det direkt på bordet. Du får alltså inte lov att först ta upp det på handen. Så småningom tar högen slut och då gäller det att spela färdigt de kort som spelarna har på sina händer. Den spelare som skulle ha det sista kortet i högen får inte lov att ta upp det. Först när alla kort, som spelarna har på sina händer, är spelade, tar den som skulle haft högens sista kort upp detta, visar det för alla och behåller det sedan själv. Det kortet markerar trumffärg i spelets andra omgång.

Spelarna har nu fördelat de 52 korten sinsemellan, men sannolikt är det en mycket spridd fördelning och deltagarna har olika antal kort. Den som fick trumfkortet börjar nu spela ut. Från och med nu gäller det att så snabbt som möjligt bli av med alla sina kort. Spelets andra avdelning innehåller då några nya regler som inte stämmer överens med de regler som gällde i första avdelningen. Nu måste du följa färg och du måste dessutom sticka med ett högre kort, eller med en trumf, om du inte har något kort kvar i den spelade färgen. Du får alltså inte lov att krypa. Skulle du inte kunna sticka det utspelade kortet, måste du ta upp det. Ligger det två utspelade kort och du inte kan sticka över, så är det det sist utspelade kortet, som du ska ta upp. En finess i spelet och som gör att det blir både finurligt och taktiskt intressant är att sticken hela tiden ska bestå av lika många kort som det är spelare. Är det tre deltagare och förhand har spelat ut, så måste nästa man sticka över, och sitter du då i sista hand så är det du som vänder bort korten, om du kan sticka över. Skulle du inte kunna det utan tvingas ta upp ett kort, så måste nästa spelare i sin tur kunna sticka över för att få lov att vända bort sticket. Den som först blir av med alla sina kort kan dra en lättnadens suck. Skitgubbe ger entligen inte någon segrare, bara en förlorare -den som blir sittande sist kvar med kort på handen. Det är hen som blir Skitgubbe.